Drejskiva förstås (jag älskar Brent CXC -tyst, stark och 10 års garanti)
Stålbunke med vatten och svamp (elefantöra)
Spegel framför drejskivan
Våg
Skärtråd
Drejplattor med bats
Beskickningsjärn - Mirette och kniv
Mudtools avdrejningsgärn - Do it all
Drejpinne/drejknekt
Måttpinnar - gärna i trä
Sken - gummi, trä och taggigt
Chuck – med strumpa som vaddering (så de inte skadar med sina kanter)
Skumgummi-platta – att sätta på drejskivan och beskicka på
Varmluftspistol
Penslar
Tygbit – gärna skinn. Sämskskinn
Sil (när man blandar glasyrer)
Kavel
Skrapa
Potatissticka
Kavalett
Verktyg vid glasering: toaborste, glasyrtång, sil, hinkar/plastlådor, penslar, kannor, handskar och andningsskydd (när man handskas med glasyr i pulverform) Jag har köpt ett gäng plastlådor (22l) med lock från Ikea, ställt varje låda i en träback med hjul, så man kan rulla ut de olika glasyrerna.
Att också få skapa och låta kreativiteten få ta plats i mig igen, kändes också så väldigt rätt och bra. Jag tror att alla vi människor har ett stort behov av skapande, det ligger ju trots allt i vår natur. Men i det liv jag levde när jag blev utbränd, fanns varken någon tid eller plats för skapande. Varenda timme i min vardag hade varit uppbokad och min vänstra hjärnhalva gick på konstant högvarv. Att bara sitta ned och lugnt låta mig svepas med i något, fanns liksom inte där och då. Så det kändes väldigt fint att ge mig själv detta igen. Och drejningen hjälpte mig verkligen i min återhämtningsprocess. Att regelbundet varje vecka få gå och göra detta i några timmar var fantastiskt. Och den möjligheten önskade jag att fler kunde få ta del av.
I våras kom det till mig. Att det var just detta jag skulle göra. Starta en inspirerande, lugn liten keramikoas, mitt i Stockholm, med fokus på drejning. Jag skulle ge denna möjlighet vidare till fler.
]]>